Det finns inte ord för hur underbart det känns. Det går verkligen inte att beskriva, man måste uppleva. Michelle är så go och mysig, så himla snäll (peppar peppar, hoppas det håller i sig:).
Tänkte skriva en mer ingående förlossnings berättelse sen, men skriver lite snabbt nu.
Allt gick jättebra till slut. Michelle hade svårt att andas när hon kom ut och fick hjälp. Så vi fick uppleva neointensiven också i ett par timmar. Läskigt! Men lilltjejen hämtade sig och vi fick spendera första natten med våran sötnos på vanliga bb-avdelningen.
Vi kom hem i måndags kväll, och gissa om det var skönt! Det enda man saknar från sjukhuset är att kunna ringa på klockan så kommer någon och hjälper till med vad man nu vill, smidigt! Men det är superskönt att vara hemma. Sova i sin egna säng!! Allt flyter på bra med lillan, förutom att hon gick ner för mycket i vikt. Men nu har vi proppat i henne mat och ska på återbesök imorgon på sjukhuset så får vi se hur mycket hon har gått upp.
Jag går fortfarande på panodil och voltaren, men jag kan röra mig rätt så normalt trots snittet. Men jag ångrar inte att jag valde snitt. Och oavsett så var det helt klart värt det. Se vad jag fick! En helt underbar familj, ett helt perfekt resultat! Jag kan inte begära mer, det är ren lycka de :)
De som väljer att inte skaffa barn, tänk om! De har ingen aning om vad de går miste om!
