Published with Blogger-droid v1.6.7
fredag 29 april 2011
Fredag...
och helg...
Lämnade min lilla sötnos till sin far idag, så nu får jag vänta tills på måndag innan jag får hem henne igen. Jobbigt, men det är bara att vänja sig!
Jag kommer precis från sturegatan, har jobbat lite extra. Det är skönt att kunna jobba lite samtidigt som man pluggar. Man behöver variationen, och egentiden.
Hej!
Lämnade min lilla sötnos till sin far idag, så nu får jag vänta tills på måndag innan jag får hem henne igen. Jobbigt, men det är bara att vänja sig!
Jag kommer precis från sturegatan, har jobbat lite extra. Det är skönt att kunna jobba lite samtidigt som man pluggar. Man behöver variationen, och egentiden.
Hej!
Published with Blogger-droid v1.6.7
torsdag 28 april 2011
liten blir större och större :)
Och bättre sent än aldrig så har michelle fått en ny bilbarnstol.
Idag har jag haft syster och Jennifer på besök, mycket trevligt. Blev en massa tjejsnack, och massa barnprat.
Valborg är planerad och klar :) grillning och trevligt sällskap, det ser vi fram emot.
Nu lite mer tvmys innan läggdags :) hej!
Idag har jag haft syster och Jennifer på besök, mycket trevligt. Blev en massa tjejsnack, och massa barnprat.
Valborg är planerad och klar :) grillning och trevligt sällskap, det ser vi fram emot.
Nu lite mer tvmys innan läggdags :) hej!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Vill man så kan man!
2011, nytt och mitt år.. En kort sammanfattning..
Mycket har hänt på ett års tid. För exakt ett år sedan var min dotter en månad gammal, jag bodde ihop och var tillsammans med Michelles pappa, var mamma ledig och lycklig.
Idag är vi separerade, mitt val och absolut ett val jag inte ångrar.
I oktober 2010 kom jag fram till beslutet att jag ville separera. Jag mådde inte alls bra.
Saker och ting gjorde att jag bara föll djupare och djupare i en oändlig grop. Vi försökte bo ihop tills jag hittade en lägenhet till mig och Michelle. Men det gick inte alls fort. Och jag hade hållt utkik efter
en lägenhet ett bra tag. Så till slut drog min syster upp mig från botten och erbjöd hjärterum.
Så jag och Michelle flyttade hem till henne i November. Vi fick ett eget rum och jag började åtminstonde balansera lite halvt igen. I samma veva som vi flyttade hem till min syster tog mina föräldrardagar slut. Det var dags att lämna över lillan om dagarna till hennes pappa och börja jobba igen. Vardagen rullade därifrån på och jag och min syster insåg att vi kanske får bo ihop ett bra tag, för det fanns verkligen inga lägenheter att få. Vi bestämde oss för att rycka upp oss båda två och beslöt oss för att börja plugga igen. Vi har alltid varit intresserade av vården då mamma alltid har arbetat inom vården. Så vi sökte till omvårdnadsprogrammet och båda två kom in, den 12 Januari startade jag min utbildning till undersköterska.
"Plötsligt händer det" eller vad säger man... I december dök det upp en lägenhet på bostad bums hos Tyresö Bostäder. Då gäller alltså först till kvarn. Jag lyckades komma etta av alla drygt trehundra sökande. Äntligen! Efter det var det snabba ryck då flytten skulle gå 28 Januari.
Allt var i stort sett nedpackat som tur var. Jag hade lite saker kvar hos Michelles pappa, och resten i mormors föråd. Snabba puckar blev det som sagt och vips så var det dags att stå på egna ben, läskigt..
Men jag är supernöjd! Vi kunde inte fått det bättre. Jag och Michelle bor nu i en tvåa på 55kvm med en liten uteplats, jättemysigt är det. Jag beslöt mig för att inte skämma bort mig utan skämde bort Michelle istället, hon fick eget rum och jag min egna lilla del i vardagsrummet. Men det fungerar utmärkt och jag är som sagt supernöjd.
Lillan blev stor... den 9e Mars började Michelle på dagis, tiden springer iväg...
Hon stormtrivdes rätt fort och inskolningen gick smidigt. Så nu har det varit dagis, skola, plugg, vabb som vi har varvat i mellan. Stackarn har åkt på alla möjliga sjukdomar sen hon började dagis.
Det senaste var vattkoppor, mindre roligt, och speciellt eftersom jag aldrig har haft vattkoppor.
Än så länge, peppar peppar, har jag inte insjuknat. Så håll tummarna, på lördag vet jag om jag är grön eller ej. Insjuknar jag inte innan dess så ska det vara lugnt.
Annars så mår lilltjejen jätte bra. Hon växer så det knakar och har hunnit fylla ett år! Hon har massvis med tänder (11st ;) och babblar en massa som man inte ens förstår hälften av. Hon säger däremot många ord som man förstår. Hon har tagit sina första steg på dagis och fortsatt hemma.
Idag har hon gått som bara den, jätte duktig är hon! Men hon tycker väl att det fortfarande är lite läskigt, men hon är snabbt igång igen om hon ramlar. Mammas sötnosa!
Idag mår jag bra...
Dagarna rullar som sagt på och vi har kommit in i rutiner och en helt ny vardag som vi trivs otroligt bra med. Det är tufft, det ska jag inte sticka under stolen med. Men vill man så kan man.
Jag mår otroligt bra i dagsläget.
Jag bara njuter av livet just nu. Jag har en underbar familj, underbara vänner och det går bra i skolan.
Kan jag få det bättre? Nej. Jag har nått mitt.. Vill man så kan man
Mycket har hänt på ett års tid. För exakt ett år sedan var min dotter en månad gammal, jag bodde ihop och var tillsammans med Michelles pappa, var mamma ledig och lycklig.
Idag är vi separerade, mitt val och absolut ett val jag inte ångrar.
I oktober 2010 kom jag fram till beslutet att jag ville separera. Jag mådde inte alls bra.
Saker och ting gjorde att jag bara föll djupare och djupare i en oändlig grop. Vi försökte bo ihop tills jag hittade en lägenhet till mig och Michelle. Men det gick inte alls fort. Och jag hade hållt utkik efter
en lägenhet ett bra tag. Så till slut drog min syster upp mig från botten och erbjöd hjärterum.
Så jag och Michelle flyttade hem till henne i November. Vi fick ett eget rum och jag började åtminstonde balansera lite halvt igen. I samma veva som vi flyttade hem till min syster tog mina föräldrardagar slut. Det var dags att lämna över lillan om dagarna till hennes pappa och börja jobba igen. Vardagen rullade därifrån på och jag och min syster insåg att vi kanske får bo ihop ett bra tag, för det fanns verkligen inga lägenheter att få. Vi bestämde oss för att rycka upp oss båda två och beslöt oss för att börja plugga igen. Vi har alltid varit intresserade av vården då mamma alltid har arbetat inom vården. Så vi sökte till omvårdnadsprogrammet och båda två kom in, den 12 Januari startade jag min utbildning till undersköterska.
"Plötsligt händer det" eller vad säger man... I december dök det upp en lägenhet på bostad bums hos Tyresö Bostäder. Då gäller alltså först till kvarn. Jag lyckades komma etta av alla drygt trehundra sökande. Äntligen! Efter det var det snabba ryck då flytten skulle gå 28 Januari.
Allt var i stort sett nedpackat som tur var. Jag hade lite saker kvar hos Michelles pappa, och resten i mormors föråd. Snabba puckar blev det som sagt och vips så var det dags att stå på egna ben, läskigt..
Men jag är supernöjd! Vi kunde inte fått det bättre. Jag och Michelle bor nu i en tvåa på 55kvm med en liten uteplats, jättemysigt är det. Jag beslöt mig för att inte skämma bort mig utan skämde bort Michelle istället, hon fick eget rum och jag min egna lilla del i vardagsrummet. Men det fungerar utmärkt och jag är som sagt supernöjd.
Lillan blev stor... den 9e Mars började Michelle på dagis, tiden springer iväg...
Hon stormtrivdes rätt fort och inskolningen gick smidigt. Så nu har det varit dagis, skola, plugg, vabb som vi har varvat i mellan. Stackarn har åkt på alla möjliga sjukdomar sen hon började dagis.
Det senaste var vattkoppor, mindre roligt, och speciellt eftersom jag aldrig har haft vattkoppor.
Än så länge, peppar peppar, har jag inte insjuknat. Så håll tummarna, på lördag vet jag om jag är grön eller ej. Insjuknar jag inte innan dess så ska det vara lugnt.
Annars så mår lilltjejen jätte bra. Hon växer så det knakar och har hunnit fylla ett år! Hon har massvis med tänder (11st ;) och babblar en massa som man inte ens förstår hälften av. Hon säger däremot många ord som man förstår. Hon har tagit sina första steg på dagis och fortsatt hemma.
Idag har hon gått som bara den, jätte duktig är hon! Men hon tycker väl att det fortfarande är lite läskigt, men hon är snabbt igång igen om hon ramlar. Mammas sötnosa!
Aldrig utan dig <3
Idag mår jag bra...
Dagarna rullar som sagt på och vi har kommit in i rutiner och en helt ny vardag som vi trivs otroligt bra med. Det är tufft, det ska jag inte sticka under stolen med. Men vill man så kan man.
Jag mår otroligt bra i dagsläget.
Jag bara njuter av livet just nu. Jag har en underbar familj, underbara vänner och det går bra i skolan.
Kan jag få det bättre? Nej. Jag har nått mitt.. Vill man så kan man
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)