Jag skulle göra allt för att få min önskan att gå i uppfyllelse. Å vad jag skulle må då, sväva på moln skulle jag göra. Nästan bokstavligt talat. Svårt för er som läser att förstå vad jag menar men jag berättar senare. Just nu kan jag inte, det bara går inte..
Michelle växer så det knakar. Lär sig nya saker varje dag känns det som. Snart blir hon åtta månader, åtta månader! Satt och kollade på Michelles förlossningsvideo som jag fick igår. Har hon verkligen varit så liten? Jag kommer så väl ihåg hur varm, mjuk och go hon var när man låg och myste i sängen på södersjukhuset. Och nu sitter min lilla tjej helt själv, äter mat, dricker sin välling på morgonen och innan läggdags, sover hela nätterna.. Ja jag kan fortsätta listan så den blir meterlång. Helt obeskrivligt underbar är hon, min dotter. Och om en vecka så går A på pappaledighet. En vecka har jag bara kvar hemma med gullungen. Sen börjar jag jobba, dock bara deltid men kommer i alla fall vara borta sju timmar varje dag från Michelle. Det kommer kännas helskumt, men samtidigt skönt att få komma igång att jobba lite. Man behöver den egna tiden också. Sen är det dagisdags i mars, om vi får en plats dvs.
Hoppas bara på att vi får på det dagiset vi allra helst vill ha. Vi sökte två olika, men allra helst samma dagis som systra mi har sin dotter på. Vore himla smidigt om man har dem på samma dagis. Man vet aldrig om det kör ihop sig för någon av oss någon dag, då är det guld om man har båda på samma dagis så man kan hämta alternativt lämna om det skulle vara så.
Ja juste, när jag kollade på förlossningsvideon igår så upptäckte jag hur feeeet jag var. "jaja cathrine, du var ju gravid" får jag höra när jag säger så. Men allvarligt, jag menar det. Jösses, jag var stor som ett hus!! Dubbelhaka hur jag än vände och vred mig haha. Jag kan i alla fall stolt tala om att av 21 kilo så har jag gått ner 19 kilo på sju månader. Så lite småstolt får jag väl vara. Mitt mål var ju att alla gravidkilon skulle vara borta innan Michelles ettårsdag. Så två kilo bör jag klara av innan den 19 mars, annars har jag jobbat på jäkligt dåligt.. Sen är det bara tio kilo ner till så är jag helt nöjd haha. Men det är ett annat mål, ett drömmål. Man har rätt att drömma ;)
Nu hoppas jag bara på att lite saker går i lås så ska jag lätta på hjärtat och berätta om dem sen.
Ska ta tag i bloggandet igen, måste bara få lite motivation. Det är ju så skönt att få skriva av sig, när man väl får arsl*t ur vagnen och gör det. Fråga och kommentera gärna om det är något ni undrar eller bara vill flika in :) vore kul med mer kommentarer.
Kram å hej.
Vad det än är som tynger dig så hoppas jag verkligen att det löser sig för dig. Skickar lite kramar till dig härifrån Götet :)/Melissa
SvaraRadera